fredag 31 december 2010

Nyår

Kalas hos kepsmannen och hans fru. Känns top notch so far - och det kommer nog bara öka under kvällen.
För hundra år sen brukade jag, maopa åka till umeå och äta pizza på nyårsafton och det brukade vara grymt.
Pappa tankade alltid när vi kom tillbaka till lse - ska man göra det på nyårsafton?
Imorgon kommer en krönika - nu säger vi bara gott slut och Gott Nytt År!
Published with Blogger-droid v1.6.5

torsdag 30 december 2010

Många strängar på min lyra

Caféskola, Körskola och tydligen en Uppfostringsskola! Hur mycket måste man ta ansvar för här i världen egentligen? Hur ska jag hinna allt det här? Och var ska jag börja egentligen?
Published with Blogger-droid v1.6.5

Nyårspepp

Om jag spontant ska nämna den bästa nyårsmaten jag ätit säger jag tveklöst Bulgurotto och oxfilé som Modedoktorn bjöd på för ungefär 200 år sen. Sent var det jag åt maten för jag hade jobbat på Tällmans på kvällen - men maten var divinsk!
Imorgon ska jag oxå bli bjuden, av kepsmannen och hans fru. Jag är sjukt spänd på vad det kan bli… men av erfarenhet måste jag inte oroa mig.
Ska jag vara inblandad på nåt vis i matlagningen? Ja, det kan man säga. Jag ska ta med stektermometern. So there!
Published with Blogger-droid v1.6.5

onsdag 29 december 2010

Dagens Caféskola. Bland annat om brickhantering.

Körskolan verkar folk läsa. Tack igen Tjejen i den blå Volvo S80 som svängde in så fint till höger när jag kom susande (i lagom takt). Jag hann i tid till jobbet, bara tack vare din manöver!

Men Caféskolan däremot verkar ha få elever, så vi får fokusera där.
Tänkte vi skulle prata lite om hur man hanterar brickor när man är på fik, eftersom det verkar vara så ohyggligt svårt!
1. Brickborttagning
Man FÅR ta med sin bricka till brickvagnen när man har fikat klart. Ibland tänker jag att uppryckelsens tid har kommit för folk verkar ha dött från sina brickor. Bara lämnat dem där. Som om de har flugit upp till himmelen (eller kanske nån annanstans...) och bara sluppit ansvaret för sin bricka. SKULLE det vara så att brickvagnen är fullsmockad med andra brickor eftersom baristorna (baristasarna?) har lite fullt upp och inte har hunnit ta undan brickvagnarna, så är det okej att lämna brickan på bordet. MEN INTE ANNARS.
2. Brickpackning.
 - De flesta brickvagnar har ett statiskt avstånd mellan de här plåtskenorna som man hasar in brickan på. Det går inte att varken pruta eller skarva till det avståndet - det är som det är. Därför är det viktigt att du när du lastar din bricka för att ställa in den i brickvagnen kollar så att disken inte bildar ett för högt torn, för då kommer brickan som sätts in ovanför välta det som står på brickan under och så kommer förmodligen nån stressade barista tvingas moppa upp utspillt kaffe eller än värre - utspilld cola.
 - Tänk även på att det även är viktigt att ta ur långa skedar ur latteglas, eftersom de också orsakar samma skada som det ovan. Latteglas har även en tendens att gå i miljarders bitar, och det är tidsödande och ganska jobbigt att sopa upp glassplittret.
 - Det går jättebra att stapla fat och koppar på brickan (förutsatt att det inte blir ett för högt torn) men blanda helst inte servetter och kladd och fat och skräp och annat om vartannat, utan försök separera dessa så långt det går. En viktig detalj i detta är främst riktad till småbarnsföräldrar: tryck helst inte ner våtservetter i barnmatsburken! Det blir sjukt kladdigt och mycket mer jobb när man ska diska burken för att kunna återvinna den - så vi vore mycket tacksamma om Ni kunde hjälpa oss med detta.
3. Smitning från punkt 1.
Om det är så att du och ditt sällskap plockar av från brickan och ställer undan brickan - säg mot väggen eller på ett annat närliggande bord - så rättfärdigar det inte att inte ta tillbaka brickan, packa på disken och bära den till brickvagnen. BRICKAN FINNS ÄVEN OM DU STÄLLT BORT DEN MOT VÄGGEN, 40 CM FRÅN DIN RYGG! This is frowned upon bland de flesta baristas jag känner.
4. Tuggummi och snus.
Vi har tagit upp det här förut, men tydligen måste det tas upp igen. Vänligen, lägg inte färdigtuggade tuggummin eller färdigsnusade snusar på brickan. Vira in det i en servettbit (inte nödvändigtvis 400 servetter, utan ett litet hörn brukar räcka) och se gärna till att den inte vecklas upp alltför lätt. Det är inte svårt, jag lovar.

Sammanfattning:
Alltså, gå Caféskolan. Gör rätt så kommer det här fungera jättebra. Det är inte svårt att gå på fik, det är supertrevligt! (Om alla gör rätt, vill säga.) Hur skulle du vilja att det såg ut på det fik där du jobbade? är en grundfråga som du kan ställa dig om du blir osäker och inte har tillgång till Kavelmora Ink's Caféskola - då blir du aldrig rådlös.
Så, det var väl en enkel lektion? Frågor på det?

Barn är inte till salu

Du lyssnade väl på Musikhjälpen i P3 härom veckan? 6 dagar i en glasbur utan mat sände tre personer radio och vi fick önska låtar och skänka pengar så att barn inte ska vara till salu.
Det är ett fruktansvärt viktigt ämne det här med att barn inte är till salu - på riktigt alltså.

Det är däremot också så att vissa barn KAN vara till salu. Jag har två små blonda till övers om det är nån som är spekulant.
För när de inte vill sova på kvällen och det enda man egentligen vill göra är att åka till Killen med tidningar för att äta godis och kolla på film så är det inte så roligt när de bara skriker. För att de har bestämt sig för det. Och inte vill sluta.

Det är så jag upplever det.

Just ikväll hade vi rea på dem, köp båda men betala bara för en. 20 spänn hade räckt.

Fast nu sover de och jag fick åka till Killen med tidningarna och Modedoktorn (eftersom min fru är grymt bra och stod ut med skriket bättre än mig) och jag har ätit godis så jag nästan spricker och de är väldigt söta när de ligger i sina sängar så jag ska nog ta bort annonsen från blocket. Och Tradera. Och e-bay. Och KVD.

Och borde jag inte sova nu så skulle jag vilja gå in i deras rum och bara okynnesskrika lite. Sådär så att de vaknar. Bara för att. Men jag kanske gör det när de blir typ 16... Kan du inte påminna mig då?

tisdag 28 december 2010

Körskolan, utvärdering del I

Den verkar fungera, Kavelmora Ink's körskola.
Tack lilla bilen med trasigt extraljus på taket som svängde in till vänster när jag kom åkande. En guldstjärna får du av oss på Kavelmora Ink's körskola. Keep up the good work!

måndag 27 december 2010

Eldkorg, del I

Om jag hade haft ström i min mobil och inte glömt säga till min fru att min laddare satt i väggen hemma hos mina svärföräldrar så hade du fått se en bild på min eldkorg.

Men eftersom det här är "Eldkorg, del I" så kanske du kan förstå att det kan komma "Eldkorg, del II" en annan gång.

Jag jobbar mycket med följetånger märker jag. Eller heter det följetänger? Eller följetångar? Språkpolischefen, ryck in nu är du snäll...

Vår duschhörna

Det här är ett inlägg som har väntat på att få skrivas. Varje gång jag duschat har jag tänkt skriva det här, och nu ska det skrivas.
Vi har en fin duschhörna, med välvda glasdörrar som bildar ett litet rum när man för ihop dem. Jag brukar duscha varmt och det gör att det immar igen ganska friskt på duschdörrarna. Då brukar jag tänka på en sak:

Jag har gått på skola i USA. North Central University in Minneapolis, United States of America.
Där bodde vi på internat och jag bodde på Four Central. På min våning så fanns det ett gemensamt duschrum med små duschbås utrustade med draperier. Inte så flashigt som vår duschhörna, men duschade man varmt så brukade det nästan imma igen på plasttyget!
Jag hade ett ganska dåligt schema med flera morgonlektioner och därför brukade jag duscha ungefär samma tid varje morgon. Ett av båsen var alltid upptaget.

Vi svenskar är nog relativt vana (åtminstone vi som kommer från Lycksele och brukade spela innebandy på fredagsmorgnarna) att dela duschrum med andra människor, men det är inte amerikanarna. I alla fall inte alla.

Vår duschhörna är 80x80cm, alltså inte så stor.
Duschbåsen på skolan i Minneapolis var inte större än så utan alltså snarare mindre.

På morgnarna på skolan i Minneapolis brukade jag zombielikt gå in i duschen, duscha, torka mig och sen klev jag ut ur duschbåset. Väl ute i duschrummet klädde jag på mig och "fixade" i ordning mig. I ett stort utrymme, som kallas rum.
Sen var det ett bås som alltid var upptaget. Det var upptaget när jag kom in i duschrummet och ibland var det fortfarande upptaget när jag gick tillbaka till mitt rum.
Men en morgon så fick jag se det mest häpnadsväckande man kan se. Eller åtminstone nåt ganska roligt. Eller åtminstone nåt lite halvmärkligt. Och lite roligt.
En av de andra grabbarna på våningen klev ut ur duschbåset. Fullt påklädd, frisyrfixad och nyrakad. DIREKT FRÅN DUSCHBÅSET!

Hur gjorde han det? Han var förvisso ganska smal, men ändå? Hur gjorde han med kläderna så att de inte blev blöta av vattnet? Duschbåsen var ju lika stora varandra - och som jag minns det så fanns det inga hemliga lönnskåp bakom slangen där man kunde gömma sin skjorta och sina chinos! Och eftersvettningen från en varm dusch, hur löste han det?

Jag vet inte. Och varje dag jag duschar i vår fina duschhörna brukar jag tänka på det här.

söndag 26 december 2010

Dagens Caféskola. Bland annat om uppförande

Är det verkligen två dagar sen jag var här och kladdade på Kavelmora Ink?
Hur mycket har inte hänt på de två dagarna? Berätta!

Okej. Om ingen annan gör det så börjar väl jag:
Jobb. Igår och idag.
Man bör vara sugen på att möta människor när man jobbar med det jag jobbar med. Det är inte alla dagar jag är det, om man nu ska vara ärlig. Jag tror på ärlighet, det är bara det att jag ibland brukar gömma ärligheten under en liten filt och kanske inte öppna den där vänstra fliken på filten förrän jag är själv i rummet.
Men nu kör jag.
Det är lite jobbigt ibland att möta människor som kommer och ska köpa en kokosboll med pärlsocker och så är de även på energitjuvarstråt! De köper inte bara fika, de snor av min värdefulla energi också! Som jag kämpar för att spara ihop till så att det ska bli kul för både mig och mina medmänniskor - och så bara snor de den av mig.

Fräckt.

Men då brukar jag försöka sno tillbaka, bara på pin kiv. (Förresten, Chefen, om du läser det här - jag nämner inga namn på kunderna. Och jag ser alltid till att försöka sälja så mycket som möjligt till dem så att vi tjänar så mycket som möjligt. Bara så du vet.)
"Hej, har ni expressokaffe?"
En sån gång önskar man att man vore lite elak och kunde hånskratta dem rätt upp i ansiktet!
Men det gör jag inte. Jag skrattar med stora bokstäver inombords och säger med ett straight face:
"Absolut."
Sen kiknar jag inombords när de ber om "en dubbel expresso och en enkel expresso".

Och så skriver jag av mig här. På det här sättet så snor jag tillbaka energin som (kanske inte just de kunderna med expressokaffet) kulturtanter utan specificerad storlek på kläderna som inte säger hej när jag hälsar, stekiga farbröder med flottfrilla och dålig andedräkt som tittar nedlåtande på mig (nyklippt och fin) medan de frågar efter grädde till kaffet eller tuggummituggande tjejer med överblekt hår och piercade ögonbryn som försöker pruta på pannkakorna tagit från mig - helt utan att jag gjort något för att förarga dem.

De gör att det inte bara är kul att jobba.
Tills man kommer på att det är dem det är synd om.
Det är de som har ont i magen, bara fick dubletter av tomten av grejer som de inte önskade sig, hade cement i sandlådan, de som inte fick bort isen ordentligt från vindrutan, de som kanske inte fick nån kram i morse.

Antingen kan man tycka synd om dem eller så kan man skratta åt dem.
Jag gör båda.
Det kanske inte gör mig till nån toppenkille och jag kanske borde putsa lite på glorian efter ett sånt här inlägg och jag ska nog göra det.
Men det är så jag överlever. So sue me.

fredag 24 december 2010

God jul!

Julbord.
Gick och köpte tidningen.
Sig/Hen blev rädda för tomten som enligt Leod hade likadana skor som Fjedjik.
Paket en mass. Eldkorg, radio, zlatanbok och tattoobok - bra skörd när vi inte skulle ge varandra nåt.

Nu väntar julefrid.
Om Hank vill somna nån gång.

torsdag 23 december 2010

Röstning avslutad

Ja, ni som ville läsa ett inlägg om frukt och sugdon fick som ni ville. Det var klart den största omröstning Kavelmora Ink har haft och det gick bra tycker jag. Alla nöjda?
Min tanke är att vi kör julen först och så heads upar jag när inlägget kommer. Funkar det?
Ja, nu är det väl dags att börja säga God Jul. Vi möts snart igen.
Published with Blogger-droid v1.6.5

onsdag 22 december 2010

Kavelmora Ink startar Körskola

Det finns redan en caféskola eftersom det verkar behövas en sådan.
Det verkar finnas behov för en Körskola med tanke på hur folk kör ute i trafiken - så då får Kavelmora Ink starta en sån!

Första lektionen kommer handla om hastighet.
När du kör din bil på en väg så är det viktigt att kolla i backspegeln med jämna mellanrum. Du är oftast inte själv på vägen utan det kommer garanterat att finnas medtrafikanter som kanske har bråttom till jobbet.
Om det är så att du inte är van vid den vägen som du kör och du känner för att köra lite sakta så är det EXTRA viktigt att du kollar i din backspegel med väldigt jämna mellanrum. Skulle det vara så att det kommer en bil farande i lagom takt (kanske något snabbare takt än din) så gör det inget om du vid bästa möjliga tillfälle svänger ut till kanten (förslagsvis på en parkeringsficka eller dylikt) så att bilen bakom kan få fritt fram att köra förbi.
Det är inte heller så trevligt om du väljer att köra ganska långsamt mitt på vägen så att det VERKLIGEN INTE går att köra förbi. Detta kan förarga dina medtrafikanter enormt mycket.

Ja, det här var första lektionen. Sammanfattningsvis kan vi alltså säga:
1. Kör aldrig FÖR långsamt.
2. Håll till höger och sväng gärna åt sidan för att släppa fram medtrafikanter.
3. Ser du en grå opel, vänligen AKTA DIG.

Frågor på det?

tisdag 21 december 2010

Efterlysning

Det finns för få bloggare här i världen.
Eller så är det att jag saknar ett par stycken som jag anser borde skriva bloggar.

Jag tänker närmast på tre personer. Listan kommer utvidgas när jag kommer på fler - men det här är de som jag tänker på just nu. Om du som läser kommer på fler som saknas, skriv en kommentar så kanske tomten kommer med just det vi önskar oss till slut!
  • En person som i dagsläget skriver en fantastisk resedagbok. Om du känner dig träffad (om du nu läser detta) så ser jag mycket fram emot att läsa din blogg. Som jag hoppas handlar ungefär om det som din resedagbok handlar om...
  • En person som jag vet själv inte läser bloggar, så länge det inte är bilder med. Han är rolig (jag skriver han eftersom jag inte tror han läser) och lite klurig och jag tror att han skulle kunna underhålla mig med sin humor sina berättelser från the road.
  • En person som jag tycker bara skulle skriva ordvitsar på sin blogg. Det är nämligen det han (jag tror inte heller han läser Kavelmora Ink) gör bäst!
Ja, det här var de som jag tycker skulle starta bloggar. Just nu.

15 minutes

Om ens namn nämns i Dalaradion - måste man räkna av det från sina fifteen minutes?
Published with Blogger-droid v1.6.5

måndag 20 december 2010

Smale och snygge Fredrik och korte och tjocke Fredrik

Jag drömde att vi var vänner.
Vi hade hajfajvat varandra och gett varandra knuckles - vi var på samma fest.
Du gick ut ur rummet och jag lämnade detsamma.

Utanför stod din radarpartner. Jag trodde jag kände honom också, och slog följe med honom.
Han sa att det var lite kyligt mellan er, och jag minns det som att han liksom viskade det till mig.
Vi gick upp för trapporna och kom upp på taket.
Han klättrade upp på staketet och försökte hålla balansen. Det var smala plankor att kliva på och det var långt ner till marken.
Han föll.

Hårt.

***

Fredrik, om du läser detta vill jag berätta att Filip föll. Jag tror han slog sig rejält.
Om du behöver en ny sidekick så kände jag att vi fick bra kontakt. Vi hajfajvade och knucklade som om vi var vänner.
Jag har jobbat med Fredrikar förut, och jag var redan då den "korta och tjocka". (Inte för att Filip är kort och tjock, men det kan ju bli svårt att ha program ihop när vi heter samma sak - då kan det ju vara bra att köra med de synliga attributen så folk kan skilja oss åt.)

Men hur roligt det än skulle vara så hoppas jag min dröm inte var sann. Jag tror inte den var det.

söndag 19 december 2010

Ett tribute. Eller en tribute.

Det här kan uppfattas som ett sånt där sliskigt inlägg. Lite smörigt kanske. Men det måste skrivas:

Jag har världens bästa fru.

Egentligen skulle jag kanske inte behöva skriva mer än så, men jag kan utveckla.
Först och främst skulle jag säga att hon är "out of my leauge" så att säga. Den som har sett mig och henne förstår vad jag menar.
Sen så är hon begåvad med norra europas största tålamod, eftersom hon står ut med mig varje dag.
Idag har hon även rensat garaget så att vi kan ställa in bilarna där - och det gjorde hon inte för att hon är min fru utan bara för att hon är bra.

Hon kämpar på med våra barn varje dag, och det gör att hon är värd en eloge. Hon vet att hon gör det bra, men jag är lite för dålig på att säga det - så då gör jag det här så har jag åtminstone ett vittne!

Min fru skriver bra också. Kolla bara här, det senaste hon knåpade ihop.

Ja, det var det jag ville ha sagt idag. Min fru är bra.
Om du har en fru eller nåt liknande som du gillar så är mitt tips att berätta det för henne. Eller honom, om du har nåt liknande. Har du varken eller så kan du ta nån valfri.

Och om du undrar varför jag är uppe så här sent och skriver så är det för att min fru lät mig ta en tupplur på soffan idag.

Lördag

Jag har varit ledig idag. Jag återkommer.
Om du väntar på svar på kommentarer så kommer de att komma nån kommande dag.
Published with Blogger-droid v1.6.5

torsdag 16 december 2010

Geografi

Och jag är väldigt glad att Finland finns med på min läsarkarta igen!

Visdomsord

Förr i världen, när folk åkte häst och vagn, så var det självklart att ta en paus och låta hästen vila ut när de hade kommit upp för en backe.
Nu för tiden, när vi åker mest bil, så pausar vi aldrig.

Men människan är inte en maskin. Vi är mer som hästar. Och jag har ungefär samma frisyr som en häst. Snart.

Men tänk på liknelsen, inte på min frisyr. Det är viktigt.

onsdag 15 december 2010

Dagens Caféskola. Om servetter och sockerbitar

Vet inte folk hur många sockerbitar de kommer att behöva till sitt kaffe eller te?
Kan inte folk bedöma hur kladdiga de kommer bli runt munnen av sin kokosboll med pärlsocker?

Dagens läxa blir till dig att nästa gång du går på café beräkna hur många sockerbitar du kommer behöva och strunta i att ta sockerbitar om du inte brukar använda det och sen kanske du inte behöver ta så pass många servietter så att du eventuellt kan torka upp en mindre sjö inne på fiket du besöker.
Jag vet, det var en lätt läxa. Men jag tror du kan fixa det!

Frågor på det?

tisdag 14 december 2010

Regel

Bara så att du förstår att förrförra inlägget inte kommer vara typiskt för den här internetplatsen så vill jag bara skriva att det inte kommer vara så.
Men ibland kanske.
Fast mest så kommer jag skriva andra saker.
Bara så ni vet.

Nu ikväll undrar jag bara vad alla andra bloggskrivare gör. Skulle vi vara lediga ikväll? Har jag missat nåt? Hallå?

Glassbilen

Nu kör vi igen, här på Kavelmora Ink.
Det finns ju så mycket att berätta, allt roligt som händer på dagarna. (Och tråkiga saker får också hända, självklart.)

Men det här är lite kul att tänka på.
Du har väl märkt att det är vinter här i Sverige. Nu har jag tydligen haft läsare i Argentina, USA och Spanien (men du har ju åkt hem till Finland igen) så för er kanske jag måste berätta att det är vinter nu.
Svenska vintern är ju lite av det svalare slaget, nu sen the global warming satte igång igen.

I Kavelmora är det typ -20 idag. Och vilken bil är det som stannar till här utanför och trudeluttar? Du gissade nog rätt.

En kompis till mig, en av mina tre kompisar från åttan, som jag helst inte vill kalla vid namn men som vi för sakens skull kan kalla Mima körde en gång en glassbil.
På sommaren.
Som jag förstår det så åker de som kör glassbil långa sträckor ibland, särskilt om man har ett distrikt i den norra delen av Sverige.
Ett sånt distrikt hade min kompis, och som jag förstod det på hans berättelse som jag tänker dela här så hade han precis stannat för att sälja glass till några kunder.
Jag har för mig att det gick bra men att det sen ville sig så illa att han klämde sitt ena finger. Det kan ha varit i bildörren, och ont gjorde det.
Åh vad det gjorde ont! berättade Mima för mig.
Och det enda han kunde tänka på var hur han skulle kunna få tag på is att kyla ner sitt klämda finger...

Hoppas inte glassbilschauffören här utanför klämde sig idag.

måndag 13 december 2010

Ett undantag, en skitdag med guldkant som denna

En varning för detta inlägg.
Tycker du att det är tråkigt att läsa klagomeddelanden, och allra helst från småbarnsföräldrar, bör du sluta läsa nu. Eller fortsätt. Och inse att det du gör härnäst är JÄTTEKUL i jämförelse med att läsa det här inlägget. För det kommer skrivas.

Jag är en ganska glad person med en positiv syn på livet. Tänker att man kan göra mycket tråkiga saker roliga bara med tankens hjälp, bara man bestämmer sig för det.
Sen tycker jag själv att det kan vara ganska tjatigt att läsa om alla som klagar på sin vardag, och jag brukar tänka "jamen gör nåt åt det då!" och så försöker jag tänka positivt på vår egen situation - för det är väl det enda JAG kan göra?
Det finns vissa saker som man inte "får" klaga på här i världen. Sina barn till exempel eller better yet, det faktum att man har fått barn. Det finns så många som drömmer om barn och kämpar för att FÅ barn, och då ska de som HAR barn vara väldigt tacksamma att de har gåvan redan.
Och det är jag. Vi.
Men jag måste få ur mig lite saker för att kunna gå vidare till nästa nivå.
Jag älskar våra barn, mer än livet självt. Inte tu tal om saken.

Sen får man helst inte klaga på att man är sjuk eller trött heller. För det vill ingen höra.

Men det är jag. Trött och sjuk. Mycket trött och lite sjuk.
Jag brukar få frågan "hur är det?" och det är väl inte alltid som jag svarar sanningsenligt. Jag svarar nästan aldrig 100% ärligt (förlåt att jag ljuger), för jag vet att folk kommer bli så förvånade och förmodligen illa till mods.
Min kära fru, som jag idag har varit tillsammans med i tolv år (en skitdag med guldkant således), är mycket bättre på att svara ärligt och på att be om hjälp. Helena, jag håller på och lär mig av dig. Jag är bara mycket trög.

Medmänniskor har det också tufft i sina vardagar, det vet jag. Det är därför jag inte brukar släppa fram de här tankarna utan gömmer dem bakom humor och snabba kommentarer, och det har hjälpt mig.

Men så blev jag förkyld. Och besviken.
Och då kände jag hur trött jag är.

Jag skriver inte det här för att få en massa kommentarer från dig med "åhh, stackars dig..." för det är inte det jag är ute efter. Jag uppskattar stöd och uppmuntran, men jag fiskar inte efter det idag. Det räcker med att du läser det här och kanske vill le mot mig nästa gång vi ses. Och kanske vill fortsätta läsa kommande inlägg, som jag inte vill ska vara såhär grå och mollstämda.

Att skriva här har varit som en terapi för mig. Men det har också sugit musten ur mig lite.
Medmänniskor har frågat hur vi hinner blogga, Helena och jag, och jag har hunnit på kvällarna. Efter att alla har lagt sig. Efter att jag borde ha lagt mig också...
Men det har hjälpt mig att få skriva av mig om tankar som rusat omkring i skallen på kvällen och jag kommer fortsätta göra det hädanefter också.
Du som läser ger mig energi - tack.

Det finns alltid de som har det värre, det vet jag också. Men idag kände jag såhär, på den här skitdagen. Med guldkant.
För det finns alltid nåt kul att tänka på - bara man har snuddat botten ett litet tag och är på väg uppåt igen.

Hoppa du vill fortsätta läsa Kavelmora Ink och skratta med mig. Annars tackar jag för att du varit här i alla fall, det har betytt mycket.

Status update I

Lunchen avklarad, uppstekt pannkaka. Barn nöjda, pappa nöjd.
Barnen, de små, sover i vagnar. Äldste son har ätit klubba (nöjd son, nöjd pappa.)
SMSat syster och fru om himmel och pannkaka (typ) och har redan fått bra svar av fru nu: "… det blir ju inte en så tråkig jul i år, vi får ju två dyra hjulklappar i alla fall!"
Nu visas drömmarnas trädgård och jag ligger i soffan. Under en filt.

Återkommer.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Som min kompis brukar säga

Det här kan bli en riktig skitdag.

Jag håller dig uppdaterad. Om du vill.

söndag 12 december 2010

Namnblindhet

Ibland så blir jag så osäker på vad folk heter.
Det kan vara folk jag jobbat med, gamla bekanta eller kompisars fruar - alltså sådana jag VERKLIGEN borde veta vad de heter!
Har jag blivit som Malou eller är det nåt allvarligare?
Jag börjar bli lite rädd… är det nån som kan hjälpa mig?

lördag 11 december 2010

Här kommer surprisen:

Jag har startat en ny omröstning!
Här på Kavelmora Ink!
Vill du läsa ett inlägg som kommer handla om ett sugrör, en apelsin och lite olika sporter?

Du har tills dagen före dopparedan på dig att lägga din röst, och självklart går det att rösta flera gånger. Den här omröstningen renderar inget annat pris än att det blir som du vill ha det - antingen ett inlägg om ett sugrör och en apelsin eller så inte.

Vad väljer du? Klicka ditt val här uppe till höger.

Lycka till! Och må bästa val vinna.

fredag 10 december 2010

Surprise!

Ikväll bjuder jag inte på nåt annat än att jag försökt bada bort sjuket efter 2 timmar på jobbet. (Skön sovmorgon.)
Imorgon däremot kommer jag bjuda på en överraskning! Tell your friends, alla är bjudna.

Gnatt..
Published with Blogger-droid v1.6.5

Ps till förra

Jag är alltså han, innan klippningen.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Hårfager

Hade du också den här lilla boken om olika "rekord" från Bibeln när du var liten?
Där stod det bland annat om en kille (inte Simson utan den andre) som klippte sig två gånger om året. Varje gång han klippte sig vägde håret två kilo.

Jag är han.
Published with Blogger-droid v1.6.5

torsdag 9 december 2010

Kvällens tips från en stolt pappa

Låg och läste lite bra bloggar på Leonards säng idag medans han spelade Bamsespelet mot sig själv. (De andra sov.)
Skrattade till lite varpå min äldste son frågade vad jag skrattade åt.
"Lite text bara på internet" svarade jag.
"Fåj jag se?" fjågade han.
Jag visade upp min mobil (där det förmodligen bara syntes svarta krumelurer mot en vit bakgrund i Leonards ögon) och så började han skratta.
Tillgjort. Och ganska mycket, men han höll det ändå trovärdigt. Han kan det här med att skratta socialt, min son. (Det kan även min andre son, men det är en annan story.)

Vad var det han skrattade åt då? Jo, det här. En ny fave. Fredrik Backman. Läs.

Härom veckan lyssnade min äldste son och jag på Mammas Nya Kille på P3. Då skrattade han också, min son. Sen nästa dag, när vi skulle åka till bystugan så ville han inte lyssna på Bamse utan på "pappas pjogjam på jadio".
Då blev jag också lite stolt och glad. Att vi har fått en son med samma typ av humor som mig.

Änglabesök

Idag kom en ängel på besök. Hon ringde iofs först och kollade att jag var hemma - men jag blev ändå störtglad när hon knackade på dörren.
I handen höll hon en kasse med fem matlådor. STORA matlådor.

Undra om hennes skäggige man satt i bilen. Jag tror att det kan ha varit han som lagat maten.
I ett änglakök?

onsdag 8 december 2010

Obs! Snabbt och viktigt meddelande!

Ikväll utgår kvällens inlägg till förmån för att jag ska gå och sitta i en fotölj som vi har ärvt av Modedoktorn och Han med tidningarna.

Tack.

tisdag 7 december 2010

Obs! Viktigt meddelande!

Fick det här tipset ikväll. Ser det som min plikt att dela med mig av denna fantastiska kalender så här i advent. Nåde dig om du inte klickar. oioioi
Varsågod.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Drömmar

Det finns ett par saker som jag verkligen skulle vilja göra.
1. Åka längst fram i ett tunnelbanetåg.
2. Köra en Ferrari (eller Lamborghini)
3. Prata med Sonny Sandoval från P.O.D
4. Gå på fotboll på Camp Nou
5. Sova en hel natt, ostört.
6. Dricka kaffe på Johan & Nyström

Ja, det var väl det. Som jag skulle vilja göra.
Vad drömmer du om?

måndag 6 december 2010

Tjejen med jeansjackan

Idag somnade jag i soffan, och därför har jag lite överskottsenergi just nu. Jag kanske hinner skriva ett kort inlägg innan kvällen blir natt - vad tror du?

Det är lite på samma tema som gårdagskvällens tema. Håll till godo.

Jag har ju gått på High School i Amerika också. I gymnasiet var jag där, i Northern California. Eureka, Humboldt County. Där marijuanan växer som bäst.

Jag läste spanska, hade gymnastik, nåt samhällskunskapsämne som hette Oikos och var lite flummigt, hade Speech, nån annan typ av engelska, krukmakeri och Algebra.
Du som känner mig vet ju att jag inte är den vassaste kniven i lådan när det kommer till matematik och jag vet egentligen inte varför jag valde matte där - men som sagt, jag var/är ju inte den vassaste kniven i lådan. Lite för få ägg i omeletten. För få tegelstenar för att det ska kallas ett helt lass. Saknas några får i fållan.

Men jag hade i alla fall de här matematiklektionerna och jag vet att jag lärde mig en massa där. Min lärare såg ut som Elton John och det roligaste var att hon hade en plansch med honom i klassrummet!

Men det var inte det jag skulle skriva om. Utan om mitt överutvecklade luktsinne.

Klassrummet var ett fyrkantigt rum med stolar i rader. Ni vet såna här stolar som sitter ihop med en bänkskiva, som de hade i Beverly Hills 90210, såna. Vi satt alltså inte bredvid varandra utan i rader med klasskamrater framför och bakom oss, och vi hade våra tillägnade platser.
Nästan varje lektion så kände jag en mycket märklig, vass och lite sur doft. Eller kanske man ska skriva stank? Och eftersom jag har ett ruttet självförtroende så trodde jag självklart att det var jag som luktade, så varje dag fick jag göra "självdoftskontrollen". Det är svårt att göra det i en så öppen lokal som det här klassrummet var, och eftersom doften (stanken) var så stark var det svårt att avgöra om det var jag eller inte.
Det här var mycket jobbigt för mig.
Tills jag insåg varifrån doften (stanken) kom.
Det var inte från mig utan från tjejen som satt snett framför mig.
Tjejen i ljusa Wranglerjeans och matchande jeansjacka.

Det var hon som luktade, inte jag. En sten föll från mitt bröst och jag kunde slappna av. Jag minns inte hur jag kom på att det var hon som luktade men jag minns att så fort jag insett varifrån lukten kom - så kunde jag acceptera den.
Storsint va?

Utmärkelse

Det är helt sjukt att jag har fått en utmärkelse! HELT SJUKT! Men jag blir glad.

Jag fick den av min kompis S. Hon kan verkligen blogga, det vill jag lova. Brukar använda hennes blogg lite som en inspirationskälla, bara så ni vet.

Det här är ju första (och troligtvis sista gången) som jag får en sån här utmärkelse så jag kommer suga länge på den här karamellen. Eftersom jag inte har fått nåt sånt här förut så är jag inte riktigt säker på reglerna, så jag pejstar in dem här:

Spelregler för Cherry on top award:



1. Tacka den person du fick den av. Check. Tack S så grymt mycket!
2. Kopiera utmärkelsen till din blogg. Check. Kolla ovan.
3. Dela tre saker som du gillar, med dina läsare. Check. Läs nedan.
4. Skicka utmärkelsen till fem bloggar som du tycker förtjänar denna utmärkelse. Check. Läs nedanför nedan.

Tre saker som jag verkligen gillar:

1. Fotboll på TV
2. Humor, helst Mammas Nya Kille
3. Kaffe. Kanske lite taget, men jag gillar det verkligen!

Spelreglerna för Beautiful blogger-awarden går ut på att lista sju saker om sig själv och skicka uppgiften vidare till andra bloggare.

Okej, sju saker. Det ska jag väl kunna skrapa ihop från mitt simpla lilla liv.

1. Jag har bott i Tanzania.
2. Just nu jobbar jag som Barista.
3. Mitt favoritlag är Modo
4. Ogillar Subarubilar som kör FÖR sakta.
5. Har nummer 50 på min innebandytröja. Som just nu ligger i garderoben.
6. Gillar Filip och Fredrik
7. Hade Bambuser före Patrick Ekwall på min blogg.

Och the nominees are:
Min fru Helena för jag tycker du skriver bra.
Min kompis Lina för att man alltid får smaka på vardagen litegrann när man läser det hon skriver. Om Farsta.
En rolig kille som har en blogg med mycket humor. Han är också lite som en kompis (vill jag i alla fall tro.)
Den här för mig splitternya bloggen tycker jag också ska få en skopa av sleven. "Santa might be late this christmas..." Alltså briljant. Och hon som skriver är bra.
Och jag bara måste: Miriams och Marcus bloggar. De är syskon så de är vana att dela. Tänker jag.

Och tack igen S för utmärkelsen.

Och akta er ni andra som kommer få era utmärkelser nån gång framöver... jag har koll på er!

söndag 5 december 2010

Jag är nu han.

Jag har läst på Stockholms Universitet.
Det kanske verkar otroligt, men det är sant. Lingvistik och Spanska. 37 poäng har jag skrapat ihop - inte illa va?
När jag läste på Universitet så funkade det inte lika bra med mina tidigare studietekniker - att smöra och att skriva av blivande fruar. Så jag fick försöka plugga. Läsa, studera och lära mig saker själv.

Var gör man det lättast?
Jo, på ett bibliotek och helst bland alla böcker - så man verkligen får inspiration!
Det fanns då (finns säkert nu också)  små skrivbord med väggar som man kunde krypa in i för att verkligen koncentrera sig, och det brukade jag göra. Det fanns en lampa som man kunde tända och släcka, beroende på hur mycket man ville se av boken och så fanns det inte så mycket mer.

Men mer behövdes egentligen inte. Man var ju där för att plugga och läsa, och då behövdes det egentligen bara ett bord, en lampa och en bok och av dessa tre ting behövde man bara komma ihåg en själv. Bra för mig.
Det finns ett tillfälle när jag pluggade där på den övre våningen på Universitetets bibliotek som sitter som fastetsad i min hjärna, och den vill jag dela med dig.

Jag satt och läste. Eller smsade, jag minns inte säkert. (Det var innan smart phones och jag hade fortfarande min Ericsson T10 så jag satt inte och surfade, det är ett som är säkert.) Och helt plötsligt märkte jag att det var något som inte var sig likt. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var, men det var en stickande känsla. Jag kollade mig omkring, men jag var ganska själv i det lilla klustret av studieplatser jag satt mig vid.
Sen kände jag det starkare. Jag kände att det var något som luktade. Men jag satt ju där själv, det kunde väl inte vara jag som luktade? Jag gjorde "självkollen" (ni vet när man kollar om man luktar fräscht genom att tilta huvudet neråt samtidigt som man höjer armen lite diskret så att ingen ska förstå vad man håller på med när man luktar om deodoranten har slutat fungera) och jag fick godkänt på den.
Jag kollade mig omkring igen, men det var bara böcker i min närhet. Och de luktar väl inte?

Nej, det var inte böckerna. Jag var tvungen att vidga mitt sökande, så jag ställde mig upp lite diskret och kikade mig omkring. Inget konstigt i sikte, men i lukte var det konstiga saker i farten.
Jag vidgade mitt sökande lite mer och kom till en cirkel med fotöljer där folk kunde sitta och läsa magasin eller andra läsdon. Det var såna här fotöljer med typ tygnät i breda skotsrutor och de var egentligen inte särskilt bekväma att sitta i, men i jämförelse med en hård standardstol så var de gudomliga.
I ringen satt ett par personer i varsin fotölj, och här var odören mycket stark.
Jag förstod att jag var nära källan och mycket riktigt så fanns den där!

I en av fotöljerna satt en man som hade tagit av sig sina kängor. Han satt där och läste sin bok barfota. Och det var därifrån stanken kom.
Jag hade känt den från ca 7 meter bort! Hans fotsvett! Jag tänkte i mitt stilla sinne när jag retirerade tillbaka till min plats på de studiekamrater som satt i samma ring av fotöljer som formligen bombarderats av hans fotsvetssmissiler - förmodligen utan att hinna reagera innan det varit för sent.

Men. Jag. Har. Insett. En. Sak.

Jag är nu han.

Det har slagit mig ett par gånger den senaste tiden att jag har blivit lite yr och illamående när jag böjt mig ner för att knyta skorna, och jag har kommit på varför.
Mina skor har slutat andas.
Och mina närstående håller andan.
Som jag gjorde den där gången när jag lämnade biblioteket för att hitta en luktfri studieplats.

lördag 4 december 2010

Frågestund?

Är fler än hundra vattkoppor mycket?
Om det bara är de på magen som är fler än hundra då?
På ett barn?

Och hur blir det då när lillebrodern har fler?
Och de uppenbarligen kliar...

Nån som vet?

fredag 3 december 2010

Dagens Caféskola. Om att tjäna pengar eller få annan vinning.

Välkomna.
Idag blir det också en kort lektion. Jag tror man lär sig bra när det går snabbt och är lite intensivt, så häng på.

"Va, har ni ingen varm mat? Inte ens en liten pizza att värma på?"

När detta sägs med en lite snorkig röst från än inte övertrevlig (läs ganska otrevlig) person så börjar de flesta baristor och andra som jobbar med service reagera. Inte alltid till kunden eller gästens fördel. Det kan till och med leda till att man som kund går miste om vissa fördelar som man hade fått om man hade varit LITE trevlig. Det kan ibland vara så att man kanske hade fått smaka på nåt gott eller fått ett rabatterat pris om man INTE snorkat och varit allmänt otrevlig (och det går inte att skylla på att man varit hungrig eller nåt sånt, för sådana argument håller inte.)

Så tänk på det nästa gång du går och fikar - om du skippar den otrevliga, snorkiga attityden så har du massor att vinna!
Lycka till.

torsdag 2 december 2010

Att äta lunch hemma

Tur man har nära till jobbet.
Hank blev hemskickad på grund av dåligt uppförande idag och eftersom han inte får gå över vägen själv, till busshållsplatsen plus att han inte når upp till dörrhandtaget hemma eller inte har möjlighet att säga "En barnbiljett till Kavelmora, tack!" så fick jag åka och hämta honom.
Det gör jag så gärna. Det är ju bara en liten tur runt hörnet, från Sågmyra och hem hit till Kavelmora, och en dag som denna med blida temperaturer under -17 så var det bara härligt att åka lite bil. Faktiskt så var det ganska härligt med frostbitna träd i strålande solsken mot en klarblå himmel - en härlig vinterdag med andra ord.
Och åka bil på vintern har man ju gjort några gånger... Tänk, det finns så många inlägg egentligen om bilresor så jag skulle kunna ha ett eget namn på den bloggen: Kavelmora vINter (Kar travelling) eller så struntar jag i att ha en till blogg och så kanske jag skriver om vinterbilresor ändå.

Men inte nu.

Fördelen med att åka hem runt elvasnåret för att hämta hem sin son från Bystugan är att man får äta lunch hemma! Det var sjukt länge sen jag åt lunch hemma, för att sedan åka tillbaka till jobbet. Vänta nu här... har jag nånsin egentligen gjort det? Hm... nej, jag tror faktiskt inte att jag har gjort det nån gång!
Vi kollar några få utvalda:
Selecta: Njaej. Nej. Eller kanske. Men det var 1999.
Bältrosen: Nej. Där fick man ju äta med barn.
Subban: Nej. Även fast jag bodde nära...
Tellmans: Nej.
Nu: Ja, en gång. Idag.

Jag har typ alltid pendlat, förutom när jag bodde i Farsta. Eller ja, då pendlade jag ju mot slutet till Västerås - typ 11-12 mil enkel resa så jag kanske kan säga att jag alltid har pendlat. Mellan hopp och förtvivlan ibland också, men det är en annan sak.

Nu har jag tre mil till jobbet. Långt kanske vissa tycker, men inte jag. Som är från Lappland. Där allt ligger långt borta ur sörlänningars perspektiv.
Idag kändes det inte så långt, men det blev några mil i bil idag. Typ 15 om man överslagsräknar lite eftersom jag var tvungen att åka via Falun på tilljobbetresan #2 för att tanka och sen hem via Falun på hemresan #2 för att hämta post och handla - så kan det bli när man bor i paradiset.

Jag skryter inte, jag skulle gärna jobba i granngården om det gick för då kanske jag skulle kunna äta lunch hemma oftare! För det var skönt.
Men det blev en långlunch. 2:13 hade jag varit borta när jag kom tillbaka till jobbet. Men det var det värt eftersom jag fick äta Makaroner och Korv till lunch idag.

Drivkraft, del V

Kaffe rå?

onsdag 1 december 2010

Drivkraft, del IV

Men nu måste jag sova! Det blir ett litet appendix till min drivkraftsslogan.

Och gratis påtår. Till alla.

Drivkraft, del III

Wikipedia har svaret på det mesta.
Jag undrar alltså vilken drivfjäder som jag har installerad, vad som får mig att gå framåt.

Hm.

Jag kan nog kopiera det där med glädje ändå... och så lägger jag nog till nåt kul om humor också. Skönt att de liksom går hand i hand - lite som ler och långhalm.

Alltså: Fredriks Drivkraft:
Att vara i närheten av glädje och där få njuta av humor.

Kan det stämma? Nån som vet?

Drivkraft, del II

Kan humor vara en drivkraft?
Vad är egentligen en drivkraft? Bäst jag googlar lite innan jag går och drar det där gamla över mig...

Drivkraft

- Vad är din drivkraft? Min är att vara nära glädje, bland annat...

Ja, det låter som nåt jag skulle kunna kopiera. Jag tror jag gör det, men först går jag och drar nåt gammalt över mig.

tisdag 30 november 2010

Obs! Kom ihåg!

Och så kåldolmens dag idag. Det har du väl firat?
Om du har glömt så är det en timme kvar, så du hinner.

Jag har själv ätit kåldolmar sent på kvällen en dag i Litauen, då jag först blivit stoppad av polisen, prutat på strumpor på svenska, ätit på ett litauiskt McDonalds, gått genom en gammal kyrka med mer (eller åtminstone lika mycket) guldutsmyckningar än (som) en amerikansk hiphopare, besökt ett före detta arbetsläger och där planterat enkronor på gömda platser, sovit i en bil för att vakna upp hos en familj med 23 fosterbarn i lagom tid till middagen vid 21snåret - bestående av bland annat kåldolmar. Efter middagen bjöds vi på underhållning i form av Macarena och när vi skulle återgälda underhållningen bjöd vi på Små grodorna.

Så du hinner fira, du också.

Pasta

Funderat lite idag om all pasta är vegetarisk, men så är det ju inte. Det finns ju pasta med ägg i sig.

måndag 29 november 2010

Resumé. Ett klassiskt inlägg?

Det hade ju varit roligare om förra inläggets rubrik hade varit: "Fotbollspep". Men så rolig är jag tydligen inte.

VILKEN FANTASTISK MÅNDAG! En riktig toppendag, och än är den inte slut! *Jinxar saker och ting så mycket det bara går*
Men det var verkligen en bra dag. Trots att det var måndag. (Kanske har det att göra med att jag har råkat vara ledig? Hm.)
Mästersnickarens kompis Pappa är ju här, och det är trevligt. Får lite perspektiv ibland när tre generationer möts och det är skoj.
Vi åkte och köpte kakel. Med alla barn. Sist jag var och köpte kakel med våra barn var det inte bara roligt, men idag så gick det finfint. Leonidas ville helst gå ut i hallen för att kolla på björnen och Hank försökte slita omkull ett par färghinkar - men det är väl ganska okej resultat? Tur att det finns selar i vagnar nuförtiden...

Max gick bra att äta på. Av bara farten så önskade jag en cola till mitt Suprememål, men jag drack inte upp den. Den stod kvar på brickan tills jag hällde ut den! (Fast sen ikväll tog jag ett glas cola - ett halvt ungefär - när Kepsmannen bjöd. Det var inte hans fel, men man säger liksom inte nej till honom. Han gillar ju inte långa inlägg så han har nog redan slutat läsa så det gör inget att jag skriver såhär, men förlåt Claes. Jag tar ödmjukt mitt straff.)

Kaffe med grädde i var gott att dricka. Det borde nog heta Pensionärskaffe (förlåt Pappa), eller? Men gott var det.

Besök av härliga vänner gick bra. Ni vet känslan när man glömt att berätta att ens barn nog har vattkoppor och alla de telefoner man ringer till för att meddela sina kompisar 5 minuter innan ETA inte är påslagna eller går direkt till röstbrevlådan - den känslan. Och så visste de om det! Snacka om att stenar faller från bryggan och gör ett rejält plask...

Dagens bloggtips går till en kille som jag inte känner: Johan Hurtig. Försöker bjuda honom på kaffe, vi får se hur det går.

Middag gick som vanligt. Men det var gott och det blev matlåda - alltid något?!

Barn somnade helt enligt planer även om vissa äldre söner klagade på att tyggiraffer kan bli hungriga och då är det tur att man kan stänga dörrar.

Sen El Clásico. Hade tippat att Barca skulle vinna med 4-1 men det blev 5-0. Under andra halvleken tippade vi som kollade (Kepsmannen och Mästersnickaren) om vem som skulle få rött kort först. Jag garderade ganska friskt och sa ungefär hela Reals spelartrupp men det resulterade ju i att jag fick rätt! En vinst är alltid en vinst, eller?

Men nu är det dags att stämpla ut. Att vara Servicebutler tar på krafterna - tur att jag får vila upp mig imorgon.

Fotbollspepp

Om en dryg timme smäller det.
El Clásico mellan Barca och Real, det känns finfint på en måndag som den här.
Kepsmannen kommer, Mästersnickaren kommer. Kanske du kommer? Du är i alla fall hjärtligt välkommen hit till Kavelmora för lite enkel fotbollsunderhållning.

Kanske vi ses? Hoppas..

Before

… och Mästersnickare A. Blomids kompis pappa.

söndag 28 november 2010

Första Advent

Tänkte kicka igång advent med att köra lite mer foton här på Kavelmora Ink. Kepsmannen, du blir väl glad? En bild säger ju mer än andra.

Det är nämligen såhär att Mästersnickare A. Blomids kompis pappa har kommit hit för att hjälpa mig och min kära husfru med Tvättstugan. Nu är det lite för mörkt för att fota "before kort" men det kommer imorgon. Hav tålamod, kära Kepsmannen... det här blir nog inte långt heller.

Advent handlar ju om väntan.
Just nu väntar jag på El Clásico som är imorgon. Jag hoppas att Barcelona vinner. 4-1 vore kul.
Ja, det var väl ungefär det jag väntade på just nu.

Eller förresten, jag väntar också på att folk ska hitta hit till Caféskolan! Alla är ju välkomna och den ligger ju här på Internet och "skräpar" för alla att ta del av - what's the problem? En kund och en kollega verkar i alla fall ha läst kapitlet om "Vaniljsås" för de bad om mycket grädde/vaniljsås och åt upp allt. Bra Ni!

Men än är det många som inte lärt sig allt, så Caféskolan lär återkomma. Men inte imorgon, för då ska jag vara Servicebutler och åka till Biltema och handla kakel. Bland annat.

Love

fredag 26 november 2010

Dagens Caféskola. Om vaniljsås

"Hej, jag vill ha äppelpaj med vaniljsås. Mycket vaniljsås vill jag ha, dränk pajen!"

Absolut kan jag göra det. MEN ÄT UPP SÅSEN DÅ!

torsdag 25 november 2010

Vad sa du?

Det är så härligt att vara ledig. Det har jag varit idag, hela dagen. Eller vad då ledig? Jag har varit servicebutler åt småcheferna, men det har varit en bra dag på jobbet.

"Hände det något roligt då, Fredrik?"
"Tja, det gjorde det väl..."
"Men berätta då!"
"Okej."

Jag åkte och köpte ett dataspel. Inte till mig men till en annan, och det var jätteroligt. Och det var jätteroligt att stå i kön bakom farbrorn som skulle köpa ett boxerkort till sin TV.
"Varför var det så roligt? Berätta."
"Okej."

Han hade ingen hörapparat, och det sa han till tjejen som stod i kassan. Hon var väl drygt fjorton år men gjorde ett jättebra jobb. Förutom att hon var en low talker.
Jag tänker att det kanske är bra att höja rösten något när man pratar med någon som inte hör normal samtalston, men det kanske är bara jag som tänker konstigt. Och jag tänker att efter fyra "Vad sa du?" plus ett kupande av handen bakom örat borde hinta om att det kanske är läge att höja rösten något?
Men vad vet jag...

Den här händelsen ledde i alla fall mig in på en tankeresa till Litauen. Hänger ni med?

I Litauen så är folk trevliga, men de är inte världens vassaste på engelska. Men de hör bra.
En dag, den konstigaste dagen i mitt liv, så gick jag och min kompis på torget. Vi hittade strumpor som vi gillade och tänkte köpa dem, när min gode vän frågade på klingande göteborgska:
"Krrymper de här i tvätten, ellar?"
Jag hajade till och frågade varför han inte frågade tanten i strumpståndet på engelska varpå han svarade:
"Jamen de fattarr ju ingen engelska, hellar."

Nej. Men han talade sakta och tydligt, och jag är säker på att hon tanten fattade vad han pratade om.

Fastän de pratade samma språk, farbrorn och tjejen på butiken idag, så fattade han ingenting.
Kontentan blir alltså: T-A-L-A S-A-K-T-A O-C-H T-Y-D-L-I-G-T M-E-D H-Ö-G R-Ö-S-T S-Å B-L-I-R D-U F-Ö-R-S-T-Å-D-D. kanske.

onsdag 24 november 2010

Boklista

  • "Yarden" av Kristian Lundberg
  • "90-talet.se - eller vem fan komponerade modemljudet" av Christian Albinsson, Niclas Wikström, Fredrik Söder
  • Valfri titel av Niklas Nygårds
  • och...
... ja, vilka boktips har du? Två böcker gör ju ingen hylla!
Vilka har jag missat? Kom med förslag, snälla du.

Siffror och nummer

Hur många telefonnummer kan du by heart? Jag kan inte längre så många just nu, men vissa sitter lite fasttatuerade i min hjärna.
Tänkte skriva ner dem här och om du känner igen nåt nummer - ring och prata med den personen, det kanske är dags för det nu?

14356605859114670227474505712243714035604761529600224902534328192553915737654300333361150800

Det här är typ de numren som jag har lagrade i huvet just nu. Plus riktnumren.

Bedrövligt egentligen.

Latte med Kurbits

Det kommer ofta in kunder med fördomar hos oss. Ibland märks de, ibland så döljer de sina fördomar bättre.
Vi har en stamkund som ALLTID köper en kaffe latte. Det är en mycket unik kund och jag är mycket glad att jag får träna på mitt lattebyggande när han kommer in och idag kom han alltså in i butiken. Med sällskap den här gången!
"Aha", tänkte jag, "nu kanske jag får bygga flera lattesar!" men jag förstod snabbt att så inte skulle bli fallet.
"Äh, sån där "kaffe blatte" vill ja' då int' ha" sa mannen som inte brukar köpa latte till mannen som brukar köpa latte.
"Nehej, slipp då", tänkte jag och fortsatte med mitt mjölkskummande.

När man skummar mjölken till en kaffe latte och börjar hälla ner den i espresson så kan det bli så att det blir ett mönster. Jag har inte riktigt förfinat den tekniken ännu, så jag vet aldrig riktigt vad som väntar när jag börjar.
Idag satsade jag på ett löv. Det blev mer som ett hjärta, fast i kurbitsstil.

Det kan vara lite känsligt det där med hjärtan.
Man vill ju inte göra det till vem som helst, för man vet inte hur det kan komma att tas emot! Jag brukar vara försiktig i vissa fall och kanske "förstöra" dem med skeden om det är till "fel" person. (Min primära målgrupp, äldre damer, får aldrig hjärtana förstörda av skeden.)
Idag så blev jag så nöjd med kurbitshjärtat att jag lät det vara kvar. Han som skulle "få" hjärtat är konstnär, och jag tänkte att han nog skulle kunna se nån form av skönhetsestetik i det.

Men han bakom i kön häpnade.
"Va, varför gör du hjärtan?" frågade han och han verkade lite fördomsfull i sitt frågande med en underton av homofobi.

Vi brukar prata ibland, vi kollegor. Vi brukar prata om kunder och stubiner och vad som kan göra oss arga.
Jag brukar inte alltid bli arg, men jag blir irriterad när folk klankar på dem som är utsatta.
Det här är ingen politisk blogg men jag vill i alla fall här ta chansen och säga att jag gillar olika. För alla är lika mycket värda. Oavsett.
Så tyckte jag inte förut, när jag var motvals. Men jag är så glad att jag har kunnat ändra på mig. Jag hoppas att han, den här kunden idag, också kan komma till insikt att alla är bra. På sitt sätt.

Och han som brukar köpa latte, han tyckte det var ett fint hjärta. Ett kurbitshjärta.

tisdag 23 november 2010

Multi Kulti

Killar kan faktiskt göra flera saker samtidigt.
Jag och Mästersnickaren/Barnvaktsmästaren A. Blomid kollade på fotboll ikväll. En match på datorn och en match på tv'n. Samtidigt.

Barnvaktsmästaren A. Blomid var barnvakt medans jag jobbade och husfrun var på körövning ikväll. När jag kom hem frågade jag Leonard, 4 år, hur det hade gått.
Jag: "Hur har det gått?"
Leonard: "Bja."
Jag: "Har Anders skött sig?"
Leonard: "Ja, han äj ju buxen. Buxna KAN sköta sig själva, de kan vaja själva hela dagen. Som en katt ungefäj."

Och sen Zlatan. Vilket mål!

Och sen lite, bara lite om jobbet. Hade en kund idag. Hon sa nog "tack" 10 gånger. För en kopp kaffe och en macka.

Tack.

måndag 22 november 2010

Sheriffkaffe

Tänk om man finge kränga "Sheriffkaffe"...

"Ja, det är kokat över eld i en gammal panna."
"Jaså du vill ha lite beef jerky till? Inte en biscotti?"
"Ja, det går bra att spotta tobaken i koppen där nere."
"Vi har emaljmuggar om inte porslinskopparna funkar?"
"Nej, du behöver inte ta av hatten medans du dricker sheriffkaffet."
"Ja, det går bra att binda hästen utanför, på parkeringen. Den övre parkeringen är främst för personal, men den här närmast har ju en sån där järnbalk att binda fast tömmarna i."
"Åh vilka fina sporrar! Var har du köpt dem?"
"Nej, du behöver inte lämna vapnen utanför. Vi har inte vapenförbud här på Sågmyraprärien."

Åh, tänk vilka konversationer man skulle kunna ha! Bara för att vi skulle servera Sheriffkaffe.

Semester.

Åhnej, nu har den tagit semester igen.
Kreativiteten.

Elände. Tänker jag.

Du får tänka vad du vill.

Baristan ser dig

Idag var en av surpruttanterna tillbaka. Hon med kalla kaffet, ni minns? (Tur att det iaf var den lite trevligare av dem två.)
Hon köpte en kopp kaffe, men tog nog lagom med mjölk den här gången. Sen försökte hon vara lite trevlig också, och det hedrar henne. Hon betalade fullt pris (10 kronor).

Jag låtsades inte om vårt förra möte.

Men jag minns.

Glömd mjölk kan surna

Hade ett så klockrent inlägg på lut idag när jag stod och jobbade! Det var fyndigt, roligt och klurigt - sådär som man vill att det ska vara!
Och så har jag glömt vad det var jag tänkte skriva! (Kontentan av det är väl att det kanske inte hade blivit minnesvärt direkt.)

Igår skrev han Petter, du vet han från "Så mycket bättre", Lasse Berghagens kompis, att han hade haft 6700 unika besökare på sin blogg. Det tycker jag var i mesta laget… själv är jag glad att just DU läser här!
Sen är han snart uppe i sin kvart i rampljuset, så mycket som han syns just nu - själv har jag ju 12 minuter kvar! Dem ska jag vara rädd om.

söndag 21 november 2010

Söndag. Ja, det blev bara så.

Ett klassiskt söndagsinlägg väntar. Kanske inte klassiskt för mig, men du kommer fatta om du fortsätter läsa.

Igår var det lördag. En ledig dag. Jag fick en sovmorgon av min husfru och det var mycket skönt!
Sen kom en mästersnickare förbi för att vänta på en grävmaskin. Medans vi väntade drack vi lite kaffe.
När grävmaskinen började komma utåkandes på sitt flak så gick vi (hela tjottaballongen till familj) ut i snövädret för att inspektera avlastning av grävmaskin.
Singo gillade det inte.
Hank och Leonidas gillade det, och när Grävmaskinisten frågade om det var någon som ville åka grävmaskin svarade Leonard att han kunde tänka sig det, ifall grävmaskinisten behövde hjälp. Nån annan dag.

Kavelmora är lite av en metropol märker man lördagar som i går, eftersom det kommer in folk i huset en mass. Det är trevligt med besök, tycker jag. Du är också välkommen, glöm inte det.

Hursomhelst.

När dagen började gå mot eftermiddag så gled kanske Sveriges bästa svärföräldrar in. De skulle barnvakta. Vi skulle få vara "lediga" och åka och kolla på film. Avatar.
Jag brukar gärna tänka att man är med på tåget och kanske sitter i en av de främsta vagnarna, men jag ödmjukar mig och inser att så inte är fallet. Jag tror ALLA har sett den här filmen och förmodligen har de (alla alltså) redan hunnit göra det mesta av moderna saker - men det gör inget.
Filmen var bra och vi fick en trevlig kväll hos en av mina svågrar. Pizzan får 3 av 5 toasters, men det gör inget.

Söndag är vilodagen. Det var den idag också. Jag hoppas att jag är redo att möta veckan som kommer och jag tror att jag är det också. Jag hoppas också att mina inlägg här kanske vässas till ett par snäpp de närmsta dagarna, men jag gör det bästa jag kan med de förutsättningar som jag har blivit given. (Men jag hoppas att det blir bättre. Vi får se.)

Varsågoda och tack så mycket.

fredag 19 november 2010

Till den det berör

Bäste fiketbesökare,
Tack för att du finns.
Du gör min dag, vare sig du är på bra eller dåligt humör.
Förlåt mig om jag nån gång verkar lite dryg - men du ska veta att det ofta är du själv som har bäddat för det...
Men oftast gör du mig glad. Idag vill jag särskilt tacka dig som beställde en "chokladboll med couscous" - även om du skojade så gjorde du mig mycket glad!
Jag vill bara med det här brevet säga tack för att du finns och för att du ger mig så mycket material att skriva om här på Kavelmora Ink - det är ovärderligt!
Hoppas vi ses på måndag.
Kram Fredrik

torsdag 18 november 2010

Dagens Caféskola. Bland annat om prutning med lite mera

Välkommen.
Idag tänkte jag att vi skulle ta upp ett ämne som kan vara lite känsligt för vissa. Men häng med, det är lite lärorikt också.

På det jobb som jag har så finns det en skylt där det står: För barnen. Pannkakor 20:-
Det är en ganska tydlig skylt, A4-storlek och med feta Arialbokstäver i ganska stor storlek. I mitt tycke en ganska lättförstådd skylt.
Idag kom det två kvinnor i övremellan30årsåldern på besök i det fik som jag jobbar på.
Kunden: "Hej, hur många pannkakor är det i en portion?"
En befogad fråga, eftersom det inte står att det ingår 2 pannkakor i priset av 20 kronor.
Jag: "Det är 2 pannkakor som ingår".
Kunden: "Det går inte att få 3 pannkakor för 20 kronor?"

Jag vet inte om det finns ett rätt eller fel svar på en sån här fråga, men jag kände för att säga nej. Detta berodde på sättet som fråga ställdes på (lite snorkigt och med en lite otrevlig underton) plus att saker och ting ska väl kosta lite vad de kostar, eller?
Jag: "Njae, men för ett par kronor extra kan ni få köpa tre pannkakor".
Kunden: "Ett par kronor? Ett par är ju två, så då får jag alltså köpa tre pannkakor för 2 kronor extra?" (Nu sagt med en lite starkare underton av snork, eftersom de började bli sura på mig.)
Jag: (Lite uppgivet) "Förlåt, jag sa fel. För FEM kronor extra kan ni köpa tre pannkakor..."
Kunden: (Ännu lite mer snorkigt.) "Ja, men då vill jag nog inte köpa några pannkakor".

Då kom precis min kollega gående. Hon hälsade också på kunderna och då de hade flyttat sig lite längre bort för att kolla in i vår utbudsmonter frågade hon om de hittade något.
De tog chansen direkt:
Kunden: (Nu med lite trevligare ton, till min kollega) "Ja, vi försöker köpa pannkakor av din kollega för lite billigare pris - men det kanske går bättre med dig *blink-blink*?"
Min kollega: "Nej, det gör det nog inte.."

Leendena på de två kvinnorna bleknade något och de bestämde sig för att köpa en "negerboll med kokos och en kaffe" och en "baguette och en kopp te".

Jag hällde upp tevattnet och ställde glaset på hennes bricka.
Jag: "Tesorterna hittar du på bordet nedanför rampen. Det blir 35 kronor, tack." (Sagt så trevligt som jag förmådde.)
Kunden: "Nej, nåt socker behöver jag inte, för jag är så söt ändå, haha." samtidigt som hon drog fram en femhunka för att betala sitt fika. (Prutet satt alltså inte i stålarsarna, om man säger som så...)
Jag förstod att hon hade hört fel - socker och sorter låter väl ganska likt (?) med min dialekt och med min mustasch som ljuddämpare och jag svarade henne (lite extra trevligt med en underton av ironi):
Jag: "TeSORTERNA hittar du på bordet nedanför rampen, och nej, du behöver verkligen inget socker så söt som Du är!" (Jag har pratat med min husfru om sånt här, och jag FÅR säga såna saker till folk fastän jag är gift.) "Och här får du växeln tillbaka, varsågod." (Egentligen kanske jag tänkte ungefär nåt i stil med att "Tur att du tycker att du är söt i alla fall..." men det sa jag inte.)

Sen skulle hennes kompis ta kaffe. Jag hade precis bytt termos med snutkaffe (originalkaffe?) och hon tog sin kopp och gick.
En minut senare kom hon tillbaka och klagade på att kaffet var kallt och gick tillbaka till sin plats.
Jag blev förbryllad och kände att jag var tvungen att kolla så att det inte hade blivit nåt fel på vår kaffetunna, så jag hällde upp en kopp. (Det är en av fördelarna med mitt jobb, man får ta sig en kopp kaffe lite nu och då.)
Jag brände mig på tungan. Inte för att koppen var extra varm, utan det var kaffet som svedde min tungspets.

Nu till en liten delavslutning i den här lektionen.
1. Pruta inte på sånt som du egentligen inte ska köpa. Pannkakorna är främst till barnen, och de kostar bara 20 kronor.
2. Om du ska pruta på något, betala inte med en femhundring för det kan sticka i ögonen på vissa.
3. Undvik att ha mjölk i kaffet om du vill att det ska vara hett. Alternativet, köp en Latte så du får varm mjölk. Den kostar bara 10 kronor extra.

Läxan till mig eller till dig som kanske jobbar på fik eller vill jobba på fik:
Vill du veta hur ditt möte med kunden har gått, vimlar det av indikationer. Den tydligaste är:
Om brickan står i brickvagnen när de gått så har mötet gått bra.
Om brickan står kvar på bordet när de gått så är det bara för dig att bära ut den i diskrummet. Skönt så.

Hoppas att den här lektionen har varit till nytta för dig. Om du har frågor eller synpunkter så går det bra att ställa dem i kommentarsfältet alternatvit komma ut till mig på fiket jag jobbar på.
Välkommen och tack för idag.

onsdag 17 november 2010

Sauce Bearnaise

Hej,

Jag har varit på Firma fest.
Det var jätte trevligt.
Jag hade tagit ett foto på min mat för att visa det här, men det verkar inte ha blivit något med det. Negativt.
Min mat var Fläsk filé och Pommes Frites, Haricot vertes, en Champinjon och Sauce Bearnaise. Rätten hette Bishops Special och jag var mycket intresserad av den här saucen som för mig var lite okänd.
Den var jätte god.

Maten får fyra av fem toasts.
Sällskapet får fler.
Och sen var det roligt att vi fick ha bystuge konferens också. Det var kul.

Tack för mig.
Hej då.

tisdag 16 november 2010

Stress om tablån

Tänkte skriva om det här med stress.
Ett brännande ämne som det är många som lider av, jag inkluderat. Jag tycker det är dags att skriva om det nu.

Ni vet den här stressen som infinner sig när man inser att man missar något. Som verkar jätteroligt. Som man missar.
Det har den senaste perioden hänt vid ett flertal tillfällen och jag har lidit enormt varje gång.

Det handlar om TV-program.

Min husfru och jag har en TV-tablå med lite olika program som vi brukar kolla på. På måndagar är det prio på CSI och ibland nåt kul program med Filip och Fredrik, på tisdagar är det House (och Desperate Houswives som spelas in på hårddisken för min frus skull), på onsdagar är jag ganska ledig eftersom det är Grey's Anatomy (som INTE får kompromissas med för då blir min fru VANSINNIG) men vi brukar spela in Berg flyttar in och kolla på det en annan dag. Torsdagen är ofta helt fri, TV-mässigt, men på fredagen är Idol en lågoddsare. Sen kan det även zappas över till Skavlan, men det är lite olika. Helgerna har länge varit vikta åt La Liga men det har även kunnat handla om någon långfilm i brist på dåliga matcher... Sen var ju "Så mycket bättre"ett ganska bra program, på lördagen men det har inte tatuerats in i tablån riktigt.

MEN. Så kommer det information från alla möjliga håll och kanter att jag missar en massa bra program! Programmet om Glada Hudik-teatern och Elvis och nu senast "Felix stör en ingenjör". Igår kom två (2) kommentarer från vänner på ett av de sociala nätverk jag använder att det var ett genialt program - OCH JAG MISSADE DET!
"Jamen det är väl inget problem - det är ju bara att kolla på SVT Play eller TV4 Play eller Kanal 5 Play eller nån av de andra Playkanalerna?" kanske du tänker.
Ja, men jag kan inte det. För jag har inte tid! Nedladdningstiderna med vårt mobila bredband gör att det inte funkar liksom... och sen så har jag ju alla av mina andra program att kolla på! Och så behöver jag ju uppdatera mig på mina sociala nätverk! Och så behöver jag ju kanske ta hand om våra barn! Och så kanske jag behöver jobba!

Så jag hinner inte. Utan blir stressad, av att jag missar något. Det gillar jag inte. Varken att missa något och sen att veta att jag missar det jag missar - det är störtjobbigt!

Hur ska man välja när allt är och verkar så grymt bra? Det är så stressande att jag finner inte ord!

Och förresten TV, ska inte det vara avkopplande? Svar på det?

måndag 15 november 2010

Motvals

Förr i världen så var jag sjukt motvals. Vissa saker tyckte jag var onödiga, och då struntade jag i dem. Högaktningsfullt. Man skulle kunna tro att det var jag som myntade uttrycket "Internet, nej, det blir nog bara mest en fluga...", så motvals var jag.
Tänkte skriva lite om de sakerna här på Internet. Kanske blir det i kronologisk ordning, vi får se. Jag börjar nu i alla fall.

Klassfester. Det var aldrig min kopp te. Trodde jag. När jag gick i mellanstadiet. Jag brukade sitta hemma med en skål popcorn som jag kryddat med Aromat (denna gudomliga krydda) och en halv liter saft. Själv. Och lite knubbig.
Men så en gång gick jag på klassfest, jag tror det var hemma hos Anders A. Det var disco och jag var väl inte den vanaste av dansare direkt, men när jag fått ett par glas coca cola innaför min jumper så började jag också dansa. Tryckare var ganska mysigt, och när det blev sista dansen bjöds jag upp av Emma. Hon frågade chans på mig - och jag frös till is utan att få fram ett ord. Det var ju inte riktigt vad jag hade väntat mig och jag ville inte säga ja - och inte heller nej. Vad gör man då, som tafatt elvaåring utan särskild social kompetens och utan erfarenhet från liknande situationer?
Man ber om betänketid. Tills det rann ut i sanden... tog nog bara ett par månader.

Men nu då? Hur är det med klassfester nuförtiden? Tja, nu går jag ju inte i skolan längre och således inte heller på klassfester - men jag har i alla fall börjat gå. I lördags var det och på onsdag blir det - och jag gillar det mer än att sitta ensam hemma med en skål aromatpopcorn och lite saft.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?

SMS. Jag hävdade med en dåres bestämdhet att om man inte kunde ödsla energin på att ringa och säga vad man ville ha sagt, så kunde det lika gärna vara osagt! SMS, den mest opersonliga och osociala sättet att kommunicera med vänner - på gränsen till respektlöst. Och snålt!

Men nu då? Ja, jag vet inte var det började nånstans men nu kan man säga att jag har ändrat inställning.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?

Statusrader. Jag tyckte det var lite fånigt i början. Varför skulle man hålla på med sånt?
Men nu då? Jag säger inget så har jag ingenting sagt.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?

Nu till något som jag fortfarande är lite motvals till.
Smileys. Varför? Det ser ju så nördigt ut med alla dessa glada gubbar som blinkar och räcker ut tungorna och tummen upp som man inte förstår vad det betyder och figurer som ser ut som grisar och allt annat märkligt! Varför kan man inte med sina ord beskriva vad man tycker eller känner?
Eller?
Så kommer det bli som med allt annat jag skrivit om... att jag kommer massanvända smileys och kanske bara skriver dessa inlägg i form av glada gubbar!

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.
;-)

Korta inlägg, del III

Känns lite som att jag twittrar, fast jag kan om jag vill skriva fler än 140 tecken. Undra vilka långa ord jag ska köra med så att det blir längre än ett tweet...?
Hyponeurokostiskadiafragmakontravibrationer var länge det längsta ordet jag kände till. Jag tror däremot att jag inte kan stava till det - så antingen är det här ett för kort eller för långt inlägg - eller så är det bara ett felstavat inlägg.
So sue me!

Korta inlägg, del II

SMSade med min och mina syskons pappa imorse. Kändes lite fränt, och som att vi fick kontakt. De 42 åren som skiljer oss kändes färre - och det var han som gjorde tidsresan.

Korta inlägg, del I

Kommer bara blogga korta inlägg nu. Så häng med, för här kan det gå undan!

söndag 14 november 2010

Farsdagsresumé

Paket på köksbordet - två tidningar och en trisslott. (Ingen vinst)
Glada barn.
En ny follower på twitter.
Lämning av två barn hos svärföräldrar.
Vilodagsjobb med humor och lärdomar - ostkakans dag idag bland annat.
Vid arbetsdagens slut, söndagsfärd inkl mat hos/till svärföräldrar.
Samtal med pappa - det är ju som sagt fars dag!
Hemfärd med dubbla barn i baksätet. Ingen somnar ordentligt.
Sövningsförsök i stereo under flertal timmar - jag mest med son framför fotbollsunderhållning. Zlatanmål (du vet vad jag tycker om honom).
Nu är det nog bara jag vaken på min dag.
En bra dag.

lördag 13 november 2010

Skrocken skall segra?

Jag träffar en del kunder i mitt jobb.
Vissa träffar man mer än andra - vi kan kalla dem stamkunder.
Andra ser man för första gången - de kan vi kalla för förstagångskunder.
Sen finns det de som kommer ibland - de kan vi kalla iblandkunder.
Det finns trevliga kunder inom alla ovanstående kategorier och sen finns det kunder som man (läs jag) har något lite svårare för. Mest på grund av deras sätt och bemötande och eftersom det är ett beteende så kan de ju ändra sig (hoppas bara nån säger det till dem…)
I morse tänkte jag på en iblandkund. Som är av det lite svårare slaget att möta (eftersom jag har lite svårt för hennes sätt). Hon besökte oss i somras ett par gånger med sin familj (tur för henne att hon har några som gillar henne) och ett par veckor var hon på gränsen att avancera till stamkund.
Jag tänkte på, i morse, att det var lite skönt att hon inte kommit och handlat fika av mig på ett tag - eftersom hon har en förmåga att sno min energi som jag är så rädd om.

Vem tror ni kommer, mitt i den lilla lunchrusningen vi hade idag, med sitt energistjälande beteende?
Jo, självklart den personen som jag glatt mig åt att ha "saknat" den senaste tiden! Och vet du vad det värsta var? Jo, hon hade lärt sina kompisar hur man gör för att sno min energi!
Men jag försökte vara proffessionell och ge henne det hon önskade och sen lovade jag mig själv att aldrig igen tänka på sånt som jag INTE vill ska hända - för uppenbarligen så blir det alltid så.

Sen ville jag gå på kalasmiddag hos Bettan - och då blev det så.
Tydligen funkar skrocken och viljans makt åt båda håll.

fredag 12 november 2010

Fredag igen.

Tomt hus. Sånär som på mig och katten.
Märkligt att man inte saknar kossorna förrän båsen är tomma...

torsdag 11 november 2010

Det behövs inte mycket ibland på en torsdag

Idag var det lite roligt att kepsmannen ringde (eller mycket) och sen var det lite roligt att sig/hen inte gillade att promenera i snö.
Det gjorde min dag.

onsdag 10 november 2010

Välkommen till KLIB

"Bekräftelse är den starkaste drivkraften för att göra bra saker."

Åh, jag har verkligen haft den här rubriken liggandes i mitt huvud länge nu och bara väntat på att inlägget ska få födas ut - och så vet jag inte hur jag ska börja. Men jag kanske kan skriva lite hur jag tänker?

Vissa människor har svårt för det här med uppmuntran. De kanske inte gillar att ge komplimanger eftersom de inte vill att den personen som får komplimangen ska bli uppblåst och dryg - vad vet jag?
Många (tror jag)(inklusive mig själv) har svårt att ta emot uppmuntran - eller kanske mer komplimanger - eftersom de inte vill verka förmer än andra, för det är ju lite fult att tycka så.

När man twittrar så är det väldigt många som retwittrar positiva tweets som de har fått från vänner eller fans - och vissa verkar störa sig på det. Jag har börjat gilla det jättemycket. Att folk gör så alltså.

Igår så skrev jag ett inlägg om det här med skrivkramp och jag fick jättemånga fina kommentarer och uppmuntrande ord och idag så har det varit en finfin dag! Sen att det fortsatte med att jag chattade med en fd kollega och hon berättade att hon och en annan kollega utnämnt mig till "Hotellbranschens bästa kollega" gjorde ju inte det hela sämre... men det är svårt att ta in det och sen skriva det här (men det känns bra.)

Jag tycker det är svårt att skriva om sånt här eftersom det känns som om jag bara är ute och fiskar efter fina ord om mig själv, men det är inte syftet med den här nya föreningen som vi startar här på Kavelmora Ink ikväll.

KLIB står för Klubben för Inbördes Beundran.

Jag tycker inte vi ska vara rädda för att uppmuntra varandra när vi gör nåt bra - för jag tror vi växer när vi hör att det vi gör är bra. Därför startar jag ikväll den här föreningen, där vi kan gilla det vi och andra gör!

Så du som läser det här: Du är jätteduktig som har läst ända hit idag! Kanon, verkligen.

Och så kära KLIBare, nu går vi ut och vågar uppmuntra oss!

tisdag 9 november 2010

Inspiration i byrålådan?

Jag har ju kommit på att det är roligt det här med att skriva på Internet, sådär som kändisarna och alla andra gör. Och det har ju gått ganska bra de här 260+ inläggen som har skrivits - ungefär ett om dagen.
Det har varit lite olika stil på inläggen och ofta (läs nästan alltid) har det speglat humör eller intresse just för stunden och jag har alltid strävat efter att underhålla mig själv och på ett terapeutiskt sätt få ut saker ur mina tankar. Gärna med humor.

Min husfru har ju som de flesta andra vuxit upp nånstans, och hennes föräldrahem har ett grannhus. Där har det under hela hennes uppväxt bott en familj och mannen i den familjen är pensionerad journalist. Vi brukar träffa dem ibland och han är en mycket intressant man och jag uppslattar att lyssna på och samtala med honom.
Han har kanske jobbat 250 år som journalist och borde väl veta det här med skrivning tänker jag..

Jag har de senaste dagarna fått sjuk skrivkramp. Det är så märkligt och jag vet inte vad det beror på - för tankarna är desamma hela tiden, och alltså borde de väl behöva komma ut nån stans? (Jag tänker att här vore en toppenplats, men det verkar inte tankarna tänka.)

Han, grannjournalisten, pratade nån gång om hur vanligt det var med inspiration i byrålådan.
Nu vet jag ju vad det är för något, och kanske inget som är att rekommendera när vi har en massa småbarn springande runtomkring här huset, öppnandes varje byrålåda eller tvättmaskin som finns tillgänglig så jag kommer nog inte skaffa nån sån inspiration.
Men det vore sjukt smidigt att ha en sån låda. Med lite olika roliga idéer som kunde funka här på Kavelmora Ink.
Men jag har ingen sån låda. Typiskt alltså. Och inget finns det i den lådan heller.

Det här med syftningsfel, del II

Hej igen.
Vill bara upplysa dig som läser att jag nog kommer fortsätta syfta fel här på Kavelmora Ink. Jag är ett hopplöst fall, och det känns lite surt för en språkpolis som mig att inse att jag har syftningsproblem.

Förlåt om jag stör.

Med vänliga hälsningar.

måndag 8 november 2010

Split second

Förtydligande på syftningsfel

Hej.
Förra inläggets rubrik blev ju lite tokig. Alla fick ju alltså läsa inlägget - det var bara en liten fråga till Andreas Carlsson som ändå hade kunnat höras om jag hade fått fråga den i radio.
Sorry om det blev nåt missförstånd, det var inte meningen.

Vi hörs.

söndag 7 november 2010

En fråga bara till Andreas Carlsson

Lyssnade på återvinningsintervjun i P3 i fredags när jag jobbade. Andreas Carlsson (kanske känd från Idoljuryn?) var gäst och jag kom på en fråga som jag inte fick chansen att ställa, eftersom jag gjorde panini eller kokosbollar med pärlsocker eller helt enkelt inte var Hanna Fahl utan bara baristade i Sågmyra.

Eftersom han kanske läser det här, eftersom det finns på hela Internet det här med Kavelmora Ink, så ställer jag frågan och hoppas på svar.

- Hej Andreas. Jag tycker du är duktig på det du gör och jag är själv en liten kis som knåpar på en blogg här på Internet och jag undrar en sak. De inlägg som jag skriver lägger jag alltid ut, oavsett nivå. Hur är det med dina låtar? Hur många skriver du per, låt säga månad, som du väljer att INTE ge till nån världstjärna eller är allt du skriver så bra så du inte behöver kasta något?
Jag vill på inget sätt likna mig vid dig eller det du gör - för det vore orättvist mot dig att liknas vid en simpel bloggare som lägger ut alla sina inlägg, oavsett nivå - men jag skulle bara vilja veta hur du tänker. Tacksam för svar, och hälsa gärna Bagge.
Tack för att du tagit dig tid att läsa det här.
Med vänliga hälsningar,
Fredrik

Kavelmorasöndag - korvgrillning

Jag skriver att jag gillar min fru mycket. Eftersom hon inte läser min blogg så får hon ju aldrig veta det, men driver man två bloggar så måste man väl inse fakta att hon inte hinner med den här tramsiga bloggen...

Men fördelen med att ha en så duktig skribent i familjen är ju att man kan fråga om vad man ska skriva när man inte riktigt kan komma på nåt själv. Jag verkar nämligen ha tappat bort inspirationen, och nån i byrålådan har jag aldrig egentligen haft. Då är det bra att ha en husfru som kan säga åt en vad man ska skriva!

"Vad tycker du att jag ska skriva nu, Helena?"
"Tja... du kan ju skriva om att jag.. eller vänta. Du kanske kan skriva om korvgrillning!"

Jamen dåså. Här har ni, upon request eller på order - välj själva:

Idag så hade vi en fri söndag. En vilodag. Solen sken och vi bjöds på sovmorgon. FET sovmorgon, ända till 07.40 fick jag sova! Jag vet, det är helt galet. Men sant faktiskt.

Soliga dagar i Kavelmora avnjuts bäst utomhus. Gärna vid grillplatsen, i goda vänners lag. Fick ett sms faktiskt när vi stod där ute och täljde stickor som bäst: "God fm. Hur var det med korv gillande idag.. får vi titta ut en vända?"
Jag gillar verkligen korv (även om inte alla kanske gör det). Han som skrev smset gillar att skoja med ord och även om det var oplanerat med stavningen så blev det klockrent.

Det finns mycket att skriva om korvgrillning och jag brukar gärna prata om det ämnet, eftersom det är ett ämne som är glödhett närhelst det pratas om.
Falukorv, Denniskorv, Vahettere-korvar, ja, listan kan göras lång.
Min favorit är nog ändå oslagbart Falukorven. Inte bara för att jag nu bor i Falun, utan helt enkelt för att den är så gammeldags god! Helst ska den grillas på pinne och gärna bara avnjutas med ketchup - direkt från pinnen.

Hja, så här blir det när superbloggerskan får önska. Fast ingen skugga ska falla på henne eftersom det är jag som knappat på tangenterna - så klandra inte henne nu bara!

Kanske ska jag skaffa lite inspiration och lägga det i byrålådan...

lördag 6 november 2010

Mellanrummet …

… har blivit Leonards rum.
"Jag äj nöjd" säger fyraåringen när Kavelmoranytt talar med honom.

Sovmorgon

Jag gillar det här att man blir supernöjd med att få sovmorgon till kvart över sju en lördagsmorgon. Det känns lite som att man vunnit 25 kr på triss - ni vet den känslan? Man vinner fast man inte får NÅNTING egentligen.
Härligt.

fredag 5 november 2010

Stinget

Var har jag lagt stinget? Jag verkar ha tappat det... men jag hittar det säkert snart.

torsdag 4 november 2010

Skoja inte med en clown

Man blir ju glad ibland..
Jeanschefen frågade mig idag om jag visste varför kannibaler inte äter clowner, och det visste jag inte såklart.

På tal om det med clowner så åt jag lunch med mina kollegor idag.
En av dem gick iväg för att göra ett ärende (läs kanske gå och pudra näsan) och vi som satt kvar vid borde skojade om att vi kanske skulle tramsa till det med hennes mat (läs det var mest jag som tramsade) och då kom jag och tänka på ett litet minne som jag vill dela med mig:

Du kanske har varit på läger någon gång?
Jag har varit det många gånger, och flest gånger har jag nog varit på Tannbäcksläger. Först som deltagare och sen som ledare.
Den här gången jag tänker på så var jag där som ledare, eller kanske till och med hjälpledare. För att du ska få hela bilden ska jag förklara hierarkin på Tannbäckslägrets struktur:
1. Deltagare. Man fick börja vara på läger typ när man gick i lågstadiet och man längtade till när man fick börja åka på läger.
2. Äldre deltagare. Man är i mellanstadieåldern och får kanske vara vice gruppledare för sitt lilla lag i tävlingarna eller när man hade kökstjänst.
3. Pre-hjälpledare. Man är fortfarande i deltagaråldern (alltså runt sjätteklassåldern) men man har lite för få kompisar bland de Äldre deltagarna men man har kompisar i Hjälpledaråldern så därför får man vara Pre-hjälpledare. Rättigheterna är desamma som för Hjälpledarna men man har inget egentligt ansvar.
4. Hjälpledare. Man är för gammal för att vara deltagare men man gillar att vara på läger alldeles för mycket så man vill inte sluta gå, så då blir man Hjälpledare. Hjälpledare har ett visst ansvar för sitt lilla lag och får även vara medansvarig vid vissa av måltidernas förberedande samt vid diskningar. Som Hjälpledare är man även med vid samlingarna och de är även de som först springer ut på nattjakterna av de Äldre deltagarna.
5. Matansvarig. Denna person har mest makt samtidigt som den inte har något egentligt ansvar förutom köket. Kanske en av de viktigaste personerna på ett läger.
6. Ledare. Dessa personer är vuxna och några har sina barn med på lägret. Andra är bara engagerade vuxna och de offrar ofta sin semester för att vara på läger. De har ett stort ansvar på lägret och springer nattjakt mest sista natten.
7. Lägergeneralens man. En person med kanske det bästa jobbet. Det krävs rätt person för den här positionen, och på Tannbäckslägret var det rätt person. Han ansvarade även för väckningen.
8. Lägerchefen. En person med övergripande ansvar. Bör spela gitarr eftersom det är hon som kör den långa välkomstsången i början på lägret. Och har koll på allt.

Just det här lägret var jag hjälpledare. Hade varit det ett par år och kallades kanske Senior Hjälpledare men det gjorde egentligen ingen skillnad.
Vi hade ätit middag och jag och någon eller några (jag vet att det finns de som förmodligen minns det här bättre, och jag ber om ursäkt om jag minns fel.) satt kvar vid ett av borden. En av Ledarna, som även var clown på vissa av kvällssamlingarna, kom och satte sig med en filochflingortallrik.
Han hann ta någon tugga när nån kom in och sa att han hade telefon, så han gick iväg. Vi som satt kvar kom på den briljanta idéen att salta hans mat så det gjorde vi.
Vi kunde knappt hålla oss för skratt när han kom tillbaka - men plötsligt insåg vi att han var onormalt lågmäld och han verkade lite nedslagen..
Han tog en tugga, tittade på skeden, suckade, ställde sig upp, tog med tallriken och gick bort till diskbänken och hällde ut filtallriken.

Det var inte den reaktionen vi eftersökte. Jag insåg att han förmodligen hade fått ett telefonsamtal av den inte så muntra sorten och att han kanske inte riktigt var in the mood för ett practical joke och sen dess har jag ofta tänkt på den här situationen när jag har varit practical joke-sugen.

Idag så gjorde jag inte något med min kollegas mat. Jag vill inte att den skulle smaka lustigt. Som clowner.

tisdag 2 november 2010

Körövning med krydda för lycka

Fotboll är SÅ roligt att kolla på när det är underhållande. Ikväll var det fantastiskt underhållande och det var jätteroligt! Sen att MVP (i mitt tycke) var svensk med en fräsig frisyr gjorde ju inte det hela sämre..

Den här kvällen handlade annars om körövning. Ja, det stämmer.
Inte körövning för mig men för min kära husfru. Hon gillar det här med att sjunga, och det gör väl jag också egentligen.
Förr så var jag ju faktiskt med i en gospelkör och när man minns tillbaka så var det ju ganska kul att vara med i kör. Kanske var det för att jag även då brukade skoja och tramsa så mycket som jag kunde - samtidigt som jag försökte hålla mig väl med "Sångfröken Linda" och käka Fisherman's Friend för att kunna komma upp på de höga tenortonerna.

Men tillbaka till ikväll.

Hon, den här snygga som jag bor med, skulle alltså åka på körövning. Klockan sju.
För dig som har missat det så har vi begåvats med lite telningar som ibland är mer än en handfull (engelsk stavning, obs.) och särskilt runt sjusnåret brukar det vara lite hektiskt.
Tackolov för Teletubbies.
Alltså själva Teletubbies tror jag är lite luriga och jag är ganska säker på att de har ett hypnotiskt och manipulativt budskap som ingen egentligen fattar - men de gör sitt jobb!
Sig/Hen parkerades där medan Leod installerades framför Pippi på andra TV'n och så åkte husfrun.

Nervös och lite skakig blandade jag vällingen (och då passade det ju att jag var skakig) samtidigt som jag höll alla tummar jag hade över och så lockade jag med småmänniskorna upp till deras sovrum. Normalt brukar vi ju alltså vara två personer som gör den här manövern, men idag fick jag multitaska och agera för två.
Och det gick bra. Över förväntan bra. Riktigt gammeldags bra - till skillnad mot för förra veckan när jag ändå hade mina föräldrar som assistenter på kvällen här Helena åkte på massage...

Jämför man fotboll och barn som somnar lätt och huruvida det ena är roligare än det andra så vinner nog barn som somnar lätt.
Men om man lägger till en bra fotbollsmatch till barn som somnar lätt så har man en toppenkväll!
Och räcker inte det så är det bara att minnas tillbaka till Rejoice-tiden och HÄPP - så har du en riktigt lyckad kväll!

Utvärdering

Testade att fråga "Kaffe Original eller Kaffe Special?" till första kunden idag.
Det gick sådär.
Istället för att bara låta henne ta lite bryggkaffe så stod vi och konverserade kring kaffealternativ i flera minuter.

Slutsats: Inte hundra procent bra namn.

Men jag ger inte upp. Och jag hoppas du inte heller gör det.

måndag 1 november 2010

Frysa ihjäl eller svettas ihjäl. Vad väljer du?

Min husfru jobbar på kontor.
Vi var där idag. Hela Cirkus Timeus gick dit efter att vi hade "mayhemat" banken i en knapp halvtimme. Varför måste det alltid vara så varmt överallt? Har inte lokaler som välkomnar barnfamiljer nåt som kan liknas vid AC? Man måste alltid svettas ihjäl litegrann, särskilt när man oroar sig för att inredning ska gå sönder. Det skulle nog underlätta om man inte var så varm...

Hursomhelst.

På husfruns jobb var det lite svalare. Vi tog vägen förbi där för att byta filter på Singo. Vår stackars bankman, som för övrigt hade slips (och i min värld så blir allt lite varmare med slips), måste ha njutit hejdlöst när han öppnade dörren ut till kontorslandskapet av att äntligen få andas frisk luft - samtidigt som han nog både glatt sig och förargat sig över att ha erbjudit oss ett separat mötesrum...
Eftersom det var lite svalare bestämde vi oss för att värma oss med en liten kopp kaffe från personalrummet (eller vaddå "eftersom det var lite svalare..." Vi var kaffesugna helt enkelt. Who am I kidding med lite flashigt bloggskrivande?).
Personalrummet ligger en trappa upp, och vi bestämde oss för att ta trappan.
Vi kom upp innan resten av kollegorna hann upp, men helt plötsligt så vällde de in.
Ja, först hade Cirkus Timeus vällt in och börjat med sin sedvanliga crazy show, spexande och springande om vartannat.
Jag försökte hälsa trevligt på husfruns kollegor samtidigt som jag oroade mig att kidsen skulle riva hela fikarummet samtidigt som jag ville verka lite oberörd - man vill ju inte framstå som en okontrollinnehavande förälder i det där forumet! Det räcker ju med ett hembesök per dag, om man säger som så...

Tur att våra barn är söta. (Det har de från sin mor.)

"Åh, vilka lockar de har!" ... "Men vad glada de verkar..." (Jo, jag tackar jag. Just nu kanske?) "Tänk vad fina de är, är det inte mysigt med de när de är såhär små?" ...
Ja, såhär lät det från glada kvinnor i varierande åldrar (det var faktiskt de som pratade med oss, de två män jag mötte hälsade bara nickande) som förmodligen hade utflugna barn där hemma.

Och jag blev varm igen. Varm i hjärtat. Inte svettvarm, utan bara skönt stoltvarm.
Fastän de springer runt och vimsar på och kastar sig på golvet och åmar sig och klänger och drar i allt så blir jag stolt. Att vi har begåvats med våra barn och att de är som de är. Även om jag sliter mitt grånande hår av frustration större delen av tiden när de bråkar och gnäller så är det som bortblåst när jag tänker ett steg till och värmen sprider sig i hjärtat.

Den värmen är skön.

söndag 31 oktober 2010

Caféskola med hemläxa

Det här ord och hur man ska kalla saker är lite kluriga, ibland.
Man vill gärna benämna saker på ett bra sätt, för att andra ska förstå men även för att livet ska bli lite enklare att leva.
Många saker har redan bra benämningar; tex Träd, Grönsak och Eluttag.
Men så finns det några andra saker som jag inte har lärt mig riktigt vad de heter, och jag behöver hjälp. Din hjälp. Snälla.

Jag jobbar ju med det här med Fik.

Jag brukar säga att jag kokar kaffe, och det är väl en sanning med modifikation. Koka kaffe gör man ju bäst i skogen, över en öppen eld i en nedsotad lite panna (helst utan kaffemått så man måste måtta med handen när man häller i pulvret) eller i köket med en sån här gammeldags panna med visselpip. Det är kokkaffe.
På mitt jobb så bryggs kaffet. Sen hälls det upp i en termos och avnjuts antingen svart eller med mjölk.

Det finns även en espressomaskin där hett vatten pressas genom finmalet kaffepulver och bildar en gudomlig dryck som går att få i miljarders varianter.

Folk, kunder, som kommer fram till mig i kassan brukar säga: "Jag tar en baguette, en chokladboll och en kaffe".
Två saker är ganska glasklara, men den tredje är lite klurig.
En kaffe.
Vad är det? Egentligen?

Jag har utformat ett system, som är halvfärdigt, och det är här jag vill ha din hjälp.
"Jaha, vill du ha en kaffe original eller en ...?"
För mig så är bryggkaffet som hälls upp i termosen "Kaffe Original". Det är liksom Levis 501, Volvo 245 eller SVT för kaffe medans det andra alternativet är lite mer ... svårt att benämna.
Det går inte att fråga om kunden vill ha en "Vanlig kaffe" eftersom det i dag är minst lika vanligt att välja en Caffe Latte som att ta en svart kaffe med mjölk, don't you think? Därför kallar jag "termoskaffet" för Original - men vad är då det andra?
"Finkaffe"? Det gillar jag inte, för då förringar man ju lite Kaffe Original, eller hur?
"Helgkaffe"? Njä, cappucino går väl att dricka alla dagar?

Ja, det är här du kommer in i bilden. Om det inte har framgått så har jag hela dagen försökt komma på ett bra förslag, har testat olika men inte kunnat komma till concensus med nåt. Hjälp mig!
"Vill du ha Kaffe Original eller ...?"

Fill in the blanks. Please. En barista ber dig.